”Fake news” Nu pågår en jakt på falska nyheter. Metros idé med Viralgranskaren är på modet. Det är en viktig uppgift för medier att granska påståenden som sprids för att förvirra eller ljuga i sociala medier.
”Något säger mig att denna mediesommar och höst kommer att innehålla orden sant eller falskt lite mer än vanligt” skriver en kollega till mig och länkar en bild där en tidningsartikel med felaktiga uppgifter har belagts med stämpeln ”falsk!”.
”Håll i er, postmodernister och metateoretiker. Nu blir det svart eller vitt framöver” fortsätter kollegan. Och han har rätt.
När begreppet ”fake news” slog igenom på bred front var vi några som höjde ett varningens finger. ”Tänk nu efter, så att vi inte blandar ihop fel i nyhetsrapportering med avsiktlig trollpropaganda” tyckte vi. Vädjande försökte vi få den övriga journalistkåren att hålla fast vid definitionerna och inte bli nyttiga idioter i den Trump-inspirerade berättelsen om ljugande medier.
Nu, några månader senare, ligger granskningar av vanliga nyhetsartiklar sida vid sida med avslöjade propaganda-bluffar. En tydligare sammanblandning än så är svår att föreställa sig för de hurrande trollen.
DN berättade om Smålandspostens tidningsanka om katolska kyrkan som påstods ha nekats klockringning av kommunen – något som visade sig vara fel när P4 Kronoberg dubbelkollade. DN:s överrubrik? ”Falska nyheter”.
Här är det viktigt att slå fast hur viktigt jag tycker konkret mediekritik är – och inte minst granskning av journalistik. Men rubrikorden ”falsk lokalnyhet” riskerar att ge sken av att Smålandspostens journalistik är lika kallt beräknande som trollsajternas medvetet osanna texter.
Det är skillnad på att ha fel och att ljuga eller medvetet undanhålla fakta. Och det är en viktig skillnad.
Mer i samma ämne: Journalisters användning av begreppet ”fake news” oroar mig
